Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

»Ledsam! hå ja! den tid är förbi, då jag kunde roa dig, dä jag ännu bade den förmånen att vara ny. Det är nu hon med det

blonda håret, med de blå ögonen, som är i tur att vara underhållande.))

»Margarita!)) ropade v. Hagen och flög opp från stolen.

»Hå! det träffade!» återtog denna med gnistrande öga och häfvande barm, »det är nu hon, som skall lockas in i samma snaror, som fordom den arma Margarita. Du skall säga henne i Munchen, vid Isar, detsamma som du sade mig i Rom, vid Tibern. Du skall börja att tigga hennes kyssar, för att sluta med att befalla henne. Hon ser förnam ut, hon tycks vara rik, men du skall ändå tyckas — du skall triumfera öfver henne, för att förskjuta henne.»

»Margarita! jag förlåter, jag glömmer allt hvad du brutit mot mig; men, så vida du icke

vill bringa mig till det yttersta, icke ett ord

mera i detta ämne. Du har hört min vilja», tilläde han med dof beslutsamhet i röst och åtbörd.

»Förlåta!» skrek Margarita, »hvem är det här, som har förlåtelse att utbedja, jag eller du? Du vill, att jag icke skall bringa dig till det yttersta, och hvarföre har du bragt mig dit? Jag har hört din vilja, säger du; men

livad förbinder mig att lyda den? Vill du

till råga på allt, nyttja våld emot mig?»