Sida 177
En Alpfärd.
sett honom nästan alldeles försvinna, ibland åter skimra fram med ej bredare strömfåra, an att en equilibrist skulle deröfver kunnat våga ett språng, visar han sig ändtligen under former, mera värdigt den »mångbesjungne», då man på de djerft öfverkastade, så kallade Rhen— bryggorna, trenne serskilda gånger passerar hans nu redan betydligt ökade vattenmassa. Den första bryggan, fyrahundrade fot öfver floden , ser imedlertid med stolt förakt ned på dess skummande vrede, som ännu aldrig förmått mera, än att flåsa skummet af sitt raseri öfver bryggans bröstvärn. En sten, derifrån kastad ned i djupet, behöfver flera sekunder för att, plaskande, nå vattenytan. Den tredje bryggan deremot, ehuru ännu 160 fot öfver sin städse till uppresning färdige fiende, Rhen, vågar dock icke, i opposition med en nedslående erfarenhet, smickra sig af samma stolta förhoppningar, som den första. Hon vardt sednast 1834 totalt förstörd, och har sedermera blifvit, med vidtagande al ytterligare för-sigtighetsmått, återuppbyggd. Imedlertid måste man förvånas öfver den utomordentligt exten-siva kraften i ett element, som ena månaden inskränker sig till att, gnisslande och tjutande, rulla fram inom bädden af en stenig strömfåra och, trettio dagar derefter, plötsligt stigande, som det tillforssande vattnet i en sluss, stormar klippa efter klippa och slutligen, på mäg—
Källa: Project Runeberg ·
