Sida 186
En Alpfärd.
drig vara rätt tillbakakommen från sina himmelsfärder bland molnen och fjellspetsarne, förrän man fått helsa den första skorstenen, det första fönstret, det första vårdtecknet till återinträde i det rent menskligas region — man är färdig att ropa till af glädje öfver att igen vara bland de sina, bland varelser som en sjelf, ty med dessa ökennejder, med dessa sträfva, kalla, vresiga bilder af storhet och förödelse vill själen aldrig rätt bli förtrogen. Några hundrade fot nedanom den första sennhyttan träffade vi det första potatislandet, genom en sten-mur, byggd i vinkel, skyddad för det alltför
våldsamma anströmmandet af snö- och re^n-
o
vatten från bergen. Här vid lag kan man också spåra en eller annan bok, men vanligen förirra de sig icke så högt, ehuru man t. ex. på Rhigi oeh i Unterwalden trälfat dem ända till 4,072 fot öfver vattenytan. Yid 5000 å 3,500 fots höjd finnas de deremot ganska allmänt och här börjar reYlan åkerbruket la någon grad af betydelse. Man sår korn och råg, ehuru ej alltid med framgång. Almen, linden och eken höra i Schweitz till en lägre region, än boken, fastän de förra, som bekant är, hos oss gå vida nordligare än den sednare.
Vegetationen vexlar nu, på denna underbara väg, nästan med hvarje ögonblick. Från en fjellnatur förflyttas man, på ett par timmar, midt i yppigheten af ett Italienskt landskap. "V id St. Giacomo påträffar man de första, egent-
Källa: Project Runeberg ·