Sida 188
En Alpfärd.
och belåtenhet. Trasiga och smutsiga, men af muskulösa, kraftfulla former, öfvade äfven de äldre, de fullvexte af dem ett slags anspråksfullt tiggeri, i det de, med en missnöjd, sjelf— beklagande min, sträckte'ut handen mot den resandes vagn, och dervid frammumlade lösryckta fraser ur latinska böner. Kanske framträdde redan här i denna Italienska natur den Italienska håglösheten och böjelsen för ett sorgfritt far nien te — kanske borde också orsaken till detta missförhållande sökas i de impulser., som möjligen gifvas af den svärm munkar, trasiga och gemena i åminnelse, hvilka vi på denna korta resa öfverallt i den vackra dalen anträffade. Vill man söka potensen af osnygghet, torde det visserligen, att dömma efter munkarne, böra ske i något af kånlonen Tes— sins kloster; mera lefvande föredömen af försakelse med hänseende till allt livad helt och rent heter, kunna utan tvifvel icke all den ka-tholska kristenheten uppvisas. Omöjligt är det imedlertid icke, att detta munkväsende, i det hela ej annat, än ett kolossalt organiseradt tiggeri, förderfvar och utarmar folket, genom det smittande i det lättjefulla exemplet och genom den städse förtyngda bördan af till utseendet frivilliga pålagor, hvilka med slug beräkning af-pressas vidskepelsen och öfvertron. I öfrigt voro dessa munkar sjelfve aldrig de sista att ställa sig i ledet af bettlarena vid vägen, ehuru detta alllid under manteln af någon högtidligt
Källa: Project Runeberg ·
