Sida 190
En Alpfärd.
glada, yra plaskandet af- fontänens vattengudar, i den nyss inträdda, lifvande svalkan efter en glödhet sommardag; dess täckaste scener, dess mest idylliska episoder draga sin upprinnelse från detta grannskap, från dessa timmar. Huru många sinnrika romaner, huru många sprittande noveller med allt livad kärlek och natur, inbillning och verklighet eger förtrollande, hafva icke vid fontäner, som Bellinzonas, i qyällar, som denna, tänkts, drömts, genomlefvats. Derföre är det äfven rättvist, att de prydas med bilder, omgärdas med marmor.
Balkongerna blifva mer och mer brukliga, stora slingvextbeklädda balkonger, der man sitter gömd i grönska och vällukt, Hvalfgångar, i stället för rez-de-chausséer, genomlöpa husen och skänka en skugga åt vandraren, som gatan, den uppglödgade, den brännande, förvägrar, Hemlitvet flyttar sig, i viss mån, ut i det fria. Om aftnarne, sedan svalkan inträdt, sköter pigan sina sysslor under arkaden, medan matmodern broderar på balkongen. 1 södern är man märkbart mindre skygg för offentligheten, än i Norden.
Genom mina öppnade fönster på Albergio del Angelo inandades jag girigt den ljumma aftonluften från det alltmera sig närmande Södern. Så borde den luft vara beskattad, tyckte jag, som nyss, på sin väg uppåt, flägtat genom mandelskogar och smekt oranger. På det lilla orget, som öppnar £ig framför värdshu-
Källa: Project Runeberg ·