Sida 191
En Alpfärd.
sets ena gafvel, dansade en fjortonårig flicka, ackompagnerad af ett positif, för en gapande folkhop. Hennes dans var mera vild an be-liaglig — uttrycket i hennes ansigte var en förbannelse öfver hennes eget öde — men hon höll dock takten med det skrällande aekom— pagnementet och förde tacksamt handen till hjertat, då några batznar kastades åt henne. En mulåsnedrifvare passerade förbi med sin trupp, af hvilka ett par ledamöter under vägen läto benäget höra sig. Åsnor borde förbjudas att öppna munnen, ty något gräsligare, något mera allt hvad öron heter sönderslitande kan man svårligen förnimma. Flickans dans var till och med mindre tragisk, än åsnans skri. I ett hörn skämtade några mjölkförsaljerskor med ett par soldater. De begge gyllne pilarne, så ofta igenfinnliga på Italienska qvinnokosty-mer, spelade sin gamla, briljanta rol, äfven i dessa qvinnors ramsvarta, glänsande hår. Med de väl formade armarne korslagda öfver sköten, hvilka måhända, till lycka för soldaterna, icke voro så bronzerade som de syntes, emot— togo de åtminstone icke alldeles känslolöst deras artigheter, och det var endast skrattande, som de visade dem sina livita, jemna tandrader. På en balkong midt emot mig lekte ett par sköna, svartögda barn och tumlade tappert om inom begränsningen af de zirliga jerngall-ren, hvilka på en yttre fris voro garnerade med en rad af prägtiga blomkrukor. Ett fruntim-
Källa: Project Runeberg ·