Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

mer, ännu på gränsen af ungdomen, tittade alltemellanåt ut genom glasdörren och visade ett ansigte med en af dessa imperatoriska pannor — pannor, hvilka genom deras stolla hvälfning tyckas ämnade för diademet — med dessa stora, katholska ögon, dem man så ofta träflar i Italien och hvilka, tillsamman med pannan, vanligen utgöra den Italienska .ansigtsbild-ningens utmärkande skönhet.. Troligtvis var detta fruntimmer mor till de begge stormiga små. Det låg något af mor i den på en gång belåtna och omtänksamma blick, hvarmed hon följde dem.

Bland de många gestalter, som denna afton passerade torget och granskningen, fann jag icke mera, än två eller tre verkligen fula. Dessa voro karrikaturer, som naturen tyckts så spöka ut för något tillämnadt buffoneri, med utomordentliga näsor, gigantiska hakor, massiva ögonbryn. Fulheten i Norden framstår vanligen under form af en brist. Det är nagot, som fattas i form, i färg, i uttryck. Man ser för sig någonting ofullständigt. 1 Södern dere-mot är fulheten ej sällan just ett öfverflöd, ett för mycket. Der finnes något för stort, för tilltaget, för fasligt. I Norden är derföre fulheten fadd, i Södern löjlig — på ena stället yttrar den sig i fattigdom på kontur; på det andra i konturernas alltför stora skärpa — livad som i Norden ej ens vill bli utkast, blir i Södern karrikatur.