Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

aro de förfärliga backarna dertill orsaken — går också på dito vis , d. v.’s. temligen ostadigt och litet upp- och nedvändt. De begge resande hade redan, vägledda af en trasig f. d. soldat, som på en gräslig Fransyska nedsablade »de förbannade Fransoserna», vederbörligen tagit i skärskådande den här befintliga bryggan öfver Reuss samt de ännu qvarbefintliga spåren af den förödelse nämnde flod, biträdd af den lilla Kärstelen-bäcken, år 1839 i trakten anställt. De hade haft den förnöjelsen att med egna kikare se ruinerna af en borg, som i fordna tider tillhört Silinernas »berömda ätt», fastän jag för min del måste uppriktigt bekänna, att jag aldrig hört omtalas någon menniska med ett sådant namn, hvadan det epitet jag, på min barfotade soldats auktoritet, vågat tillägga bemälte herrskap, må tillsvidare stanna på hans ansvar, ehuru jag kanske icke bör förtiga, det jag emottog underrättelsen derom, att slottet tillhört Sili— nerna, med en så bekant min, som om de alla varit mina onklar och tanter. Också var det antingen af denna anledning eller derföre att drickspenningarnes stund nalkades, som min Cicerone efter detta ögonblick bevisade mig den mest obetingade vördnad — han följde ödmjukt alla mina rörelser, isynnerhet åt fickan — han plockade blommor och mineralier åt mig — det hade endast fattats, att den gamle knekten slagit sig på att jaga fjärilar för min räkning, och jag hade verkligen haft allt skäl