Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

att anse mig feterad — fastän troligtvis som mången annan — endast för mina pengar. Vi hade redan varit bestormade af åtskilliga skaror barnungar, hvilka till oss utbjudit de i Schweitz så vanliga finare trädarbeten, skedar, gafflar m. m. — serdeles pågångsen var en liten bar— bent passagerare , med ett par qvicka ögon under den tofviga luggen, som nödvändigt ville, bland åtskilliga företedda mineralier, pådyfla mig ett stycke alun, som »ett minne af Sankt Gotthard». — Vi hade gifvit vår tribut ål en stackars tiggerska med en förskräcklig utvext på halsen — ett i dessa kantoner jemförelsevis med Tes-sin och Wallis mindre vanligt lyte. Vi hade ätit, druckit, betalt och blifvit prejade. Vi hade, med ett ord, gjort allt, som man, uttröttad af en föregående bergvandring, har att göra i en Schweitzisk by med 260 invånare. Vi hade till och med liqviderat våra biljetter till Flue-len, under högtidligt löfte att sitta i vagnen klockan half till åtta eftermiddagen. Sannt är likväl, att vi klockan precist nio stodo utanför »Hjorten» och betraktade ett tåg ankor, som majestätiskt skred hem från någon liten exkursion i Karstelen-backen. Ankan går alltid i procession. Det är någon likhet i sättet att marschera emellan henne och extra-ordinarierne i de kongl. verken, då de, vid riksvårdande tillfällen, fungera som härolder.

En Fiihrer — bergvägvisare — som troligtvis fann oss, liksom sig sjelf, dömda till en föga