Sida 201
Emellan Amstäg och Fluelen.
Bland de »förare» jag råkat i Sehweitz y har denne hos mig qvarlemnat ett vidrigt intryck. Det var någonting sliskigt, någonting med afsigt sockersött i lians väsen som misshagade — det'fanns hos honom en anstrykning af industririddare, af äfventyrare, som hos oss väckte alldeles motsatsen af de känslor han troligtvis påräknat att anslå. Intet af bergshons vanliga, allvarsamma lugn — af denna säkra, atliletiska hållning, som man beundrar hos berg-stigarne i Berner-Oberland — af den höfligbet utan kryperi, den beredvillighet utan jäktanr hvilken man, med undantag af de stora stråk-vägarne, icke är ovan att i Sehweitz anträffa — det var en äkta hyrbeljeat, litet oförskämd, något skrytsam, mycket pratsam, en person9 som närmade sig oss, endast för att preja oss. Han erinrade oss på ett alltför påtagligt sätt,, alt hela Sehweitz ändå i det hela icke är just annat än ett stort gäslgifveri — ett land, soui lefver på resande — en handels-republik, liksom fordom Venedig och Genua, fastän handelsvarorna här inskränka sig till mat och natt— läeer, till Schweitzar-tärnornas lätlsoldade be-
o 7
hag och Schweitzar-vägvisarnes dyrlejda skicklighet.
Ändtligen hörde vi skramlet af en vagn — icke denna egna, dofva, majestätiska rullningr som tillhör en stor, gravitetisk diligens med dina fyra eller sex hästar, utan snarare den gällar disharmoniska fuga, som fyra glappande, osmorda^
\
Källa: Project Runeberg ·