Sida 214
Emellan Amstäg och Fluelen.
ryktade pil-skottet, der han sköt ett äpple fr?n sin sons hufvud och en krona från sin furstes; men kusken berättade mig, att Tyghuset, under revolutions-krigen illa åtgånget af Franso-serne, ännu innehöll några fanor, dränkta i blod vid Morgarten och Sempach, fanor, som värnande vajat öfver den nyfödda Schweitziska frihetens första steg på bragdens bana.
»Ah! Ni skulle sett Derivis, då han sköt på mademoiselle Nau», utbrast aktrisen, »det var charmant! Hon med händerna öfver bröstet, med böjda knän — han med sin gudomliga aria:
»Sois immobile et vers la terre Incline un genou supplfant» .. .
»Det var en Wilhelm Tell, bredvid hvilken sjelfve den verklige skulle stått med skammen.»
»Utan tvifvel, hvad sången angick — med aktionen blir det deremot en annan fråga. Men, oss emellan sagdt, är det icke litet farligt, att så der lägga an på en aktris? Händer det icke, att pilen studsar tillbaka?»
»Aldrig emellan en skådespelare och en skådespelerska af vanligt, sundt förnuft. Den grad af illusion, som fordras till och med för en simpel kurtis, kan aldrig dem emellan komma i fråga. De se hvarandra för mycket på repetitionerna, att låta narra sig, när det gäller sjelfva representationen. Det är förbehållet endast åt fremlingar för tiljan.»
Källa: Project Runeberg ·