Sida 213
Emellan Amstäg och Fluelen.
»Jag ville icke för aldrig det vara Alfons Karr, då qvinnan emanciperar sig. Säkert får han då lära, livad för en stor passion hämnden är»
»Ni missbrukar ett förtroende, min herre! I fråga om en princip, smider Ni af ett en-skildt, förhållande ett vapen emot mi^. Det är icke rätt.»
»Förlåt mig, men allt måste göras till vapen, då det galler att hålla den emanciperade qvinnan inom skrankorna. Slipper hon ut, kommer hon att göra mycken skada.»
»Ah! jag tror nästan Ni går nog långt i artighet, till att sätta oss i parité med rofdjur. — Yi fruntimmer måste utan tvifvel vara tacksamma för en sådan hyllning.»
1 detsamma rullade vår vagn in på byn Altdorfs gator. Det hade redan alldeles mörknat ned, så att man endast ofullkomligt kunde skymta de, efter sägen, välbyggda husen i det lilla samhället, hvilket, att dömma efter den i fönstren rådande brist på upplysning, troligtvis nu njöt en djup och ostörd hvila, medan tre olyckliga varelser obarmliertigl skakades på de stenrösen, som här fingo galla för gator. Det bekanta kapuciner-klostret, som man vill påstå det äldsta i Schweitz, gittade jag icke i dunklet upptäcka, ej ens någon ditåt artad byggnad, hvilken jag åtminstone i fantasien kunde tillägga denna titel. Jag fick ej ens se en skymt af den plats, der Wilhelm Tell aflossade det be-
Källa: Project Runeberg ·