Sida 218
Emellan Amstäg och Fluelen.
de respektive sofvarne ansågo sig utan saknad kunna undvara. En stor, fetlagd, fransysk landskapsmålare , hvars bekantskap jag sedermera gjorde på ångbåten emellan Fliielen oeh Lu-zern, erbjöd, i brist på annat, sin egen person till kompletterande af insamlingen; men detta välvilliga anbud afböjdes dock af kyparen, som förklarade sig fullkomligt nöjd med den redan erhållna recetten.
Detta var emedlertid dagens sista äfventyr. På Svarta Örnen sofs sedermera lugnt ända till dess morgon—solen baddade varmt på de mång-fargade fönster-rutorna, hvilka dock visserligen icke hade glas—måleriet att tacka för sin brokighet.
Källa: Project Runeberg ·