Sida 217
Emellan Amstäg och Fluelen.
och Muserna, vandrande i Sehweitz! »Hvad vet jag», som min vän Orwar Odd brukar säga. Någon ung man från de katholska kantonerna, som enleverat ett helt kloster! En fruntim-mers-karl från topp till tå! En mot nio! Han borde ha varit med vid Narwa!
Den gåtfulla kohorten inläts. Innan kort hördes i korridoren utanföre våra rum kyparens galla röst, som för hvarje dörr ropade: »Artighet, mine herrar! artighet mot damerna!»
»Ett befängd t artigt sätt», tänkte jag, »att väcka folk utur sin söta sömn». Småningom blef det dock lif i de serskilda lokalerna. Gnuggande sig i ögonen, tittade åtskilliga i nattmössor ut ur sina celler; endast en eller två bådo kyparen gå för alla djeflar i våld, hvilket han besvarade med sitt häfdvunna: »Schön! schön!» Han berättade, alt till värdshuset anländt en frunlimmers-pension, som, åtföljd af lärarinnan och hennes man, företagit en vandring kring stränderna af Vierwaldstätter-sjön, men att man saknade sängkläder till deras herbergerande, hvadan han besvor hvarje manligt hjerta, som hyste känsla för de unga skönas hårda belägenhet — de måste i alla fall ligga på golfvet — att med någon umbärlig bädds-persedel bidraga till lugnet och behaget af deras hvila — en bön, som besvarades med utsurrandet af åtskilliga sängkläder, men isynnerhet af en förvånande mängd stols-dynor, hvilka troligtvis
IO
Reseminnen. I.
Källa: Project Runeberg ·