Sida 270
La Dame Noire. Skizz från Milano.
sement, hvilket dock lät som en risbastu i jem-förelse med den döfvande orkan af bifall, som helsat danserskan, tillkänna sin belåtenhet med de furstliga personerna, hvilka, liksom danserskan, fastän måhända med mindre behag, helsande åt alla sidor, tackade åskådarne för deras uppmärksamhet. Den ene af kavaljererne fastade länge vikomtens öga. Det var en bild-skön yngling, knappt ännu sprungen ur gosseåren, en verklig Antinous-gestalt med milda, blå ögon ocli långa, ljusa lockar. Med ett vänligt ord vände sig Erkehertiginnan ofta till honom under spektaklet, och för hvarje gångsteg då en hög rodnad på ynglingens friska kinder. Det var en hofman i lära.
Allt hvad Milano i fruntimmersväg ägde
n o
lysande och skönt hade sammanträngt sig i logerna — artistiskt fulländade toiletter bjödos trotsande till pris åt kritikens skarpaste dubbel— kikare — händer, under förevändning af en brännande Junii-värme, afsigtligt befriade från den annars på spektaklet officiella handskbe-klädnaden, lekte med solfjedrar och buketter, vinkade helsningar och applåderade bifall — strålande, mörka ögon följde den verldsberyk-tade danserskans melodiska rörelser och förirrade sig emellanåt bland de manliga åskådarne på parketten — hvita, runda armar stödde behagfullt svartlockiga hufvuden, som, försmäg-tande i en genom det ofantliga menniskotillop-pet nästan glödhet vorden atmosfer, knappt
Källa: Project Runeberg ·