Sida 271
La Dame Noire. Skizz från Milano.
tycktes ega kraft att bara upp sig sjelfva — man såg, ihy värr! många lockar raka och per— lor af annat slag, an Indiens, skimrade i mången imperatoriskt hvälfd panna, men också steg, genom värmen, det sydländska blodets purpur, hög och liflig, på annars måhända bleka kinder, och den tryckande hettan aftvingade dessa stolta sköna suckar, dem förskjutna beundrare skulle, på bekostnad af sitt lif, velat räkna sig till godo.
Bland denna mängd damer i lysande pa-ryrer dröjde dock vikomtens öga längst och oftast återkommande vid en ung signora af, som man underrättade honom, Venetiansk familj, hvilken, jemte sin mor och tvenne kavaljerer, intog en af de förnämsta logerna. Hennes utseende bar nästan en österländsk pre-gel — så stolt regelbundna voro de något stora dragen, så fina och ebensvarta livalfde sig ögonbrynen under en panna af den egna på en gång friska, men dunkla färg, som är Orientens barn egen. Ofvan de yppiga, korallröda läpparne drog sig skuggan af ett lätt fjun och bröt retande den perlhvita glansen af ett par små tandrader. I allmänhet viker en (pinnas blick undan för en mans länge fortsatta skärskådande. Men lugnt och fast mötte Yenetian-skans öga vikomtens. Det var liksom om hon kännt sig icke ha något att frukta. Kanske utöfvade detta en serskild retelse på vikomten, hvilken i den tredubbla egenskapen af vikomt,
Källa: Project Runeberg ·