Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

fransos och vacker karl, utan tvifvel tog sig vissa anspråk på qvinnans undergifvenhet. Det säkra är, att efter detta hans blick girigare än någonsin sög sig fast vid den loge, der den vackra Yenetianskan kom honom att förgäta Taglioni och despotiskt inkräktade någon del af en uppmärksamhet, som, efter gammal häfd, var danserskans uteslutande tillhörighet.

Representationen var slutad. Sylfiden sväf— vade bort. Sju gånger återkallade henne Mi-lanesarnes enthusiastiska inropningar på scenen. Sju gånger föll ett regn af blommor och buketter öfver tiljorna ned för danserskans fötter. Hon samlade några af dessa blommor, tryckte dem till sitt bröst, närmade sig rampen, och tackade mimiskt vältaligt den Brava-skränande mängden. Men denna tycktes aldrig bli mätt på hennes tacksägelser. Med nya yttringar af bifall utskref den nya yttringar af tacksamhet. Knappt hade Taglioni dragit sig tillbaka i kulissen och med tusende afskedshelsningar^ betäckt sin reträtt, förrän tusende stämmor åter kallade henne in på valplatsen, för att ikring den företaga ännu ett triumftåg. Publiken och Taglioni täflade med hvarandra i outtröttlighet, den ena på anspråk, den andra på villfarighet att dem uppfylla. Slutligen började likväl publiken att finna sig hes och måhända Taglioni att finna sig trött. Ännu en piruett af farväl, en orkan af blommor och bifallsyttringar, och hopen strömmade på dörrarne.