Sida 277
La Dame Noire. Skizz från Milano.
framför dig en Rusca, en af Italiens rikaste och mest liögbördade ädlingar. Han ar din lycka, fastän i en föråldrad och oansenlig gestalt.»
Den unga novisen hade väl litet svårt att fatta det rätta sammanhanget af allt detta, men hon hade i klostret lärt den stora konsten att höra och tiga. Hon lät således, utan ringaste invändning, prins Rusca passera för sin lycka.
Yikomt de Comminges hade, under sina ilerfaldiga besök i Milano, vanligen hyrt rum af en optisk instrumentmakare, signor Giovanni Prada, som med sin ofvan angifna industri förenade den att hålla en våning fal för resande. Äfven denna gång hade vikomten slagit opp sina bopålar hos signor Ottico, och, efter att på ett kafé ha tagit en sorbet, anträdde han i den redan här sydligt dunkla natten vandringen till sin gamla, välkända boning. Signora Prada, ett välmående fruntimmer så der bortåt fyratiotalet, med ett mera välvilligt uttryck i sitt ansigte, än som vanligen belöper sig på en åldrad, af tidens hand icke mera, an jemnt skonad Italienska, öppnade sjelf, med lampan i handen, porten för sin gäst. Här på Milanos minnesdigra grund börja redan ljusen, dessa skapelser af en yngre civilisation, att komma ur bruk, och det ar vid skenet af den klassiska lampan, som Italiens tärnor sjunga sin Tasso och spinna med den antika sländan. Signora Prada vägledde vikomten uppföre den trånga trappan till hans våning, der jalousierna
Källa: Project Runeberg ·