Sida 278
La Dame Noire. Skizz från Milano.
»
nyss af den omtänksamma värdinnan blifvit uppslagna , för att låta den svala nattluften strömma in i de temligen modernt möblerade rummen, på hvilkas kaminfriser, i hvilkas fönster hon i sin välmening planterat ut en rikedom af blommor , hvilkas tropiskt eldiga doft i början nästan döfvande slog emot den inkommande. Vikom-ten öppade glasdörrarne till balkongen och inandades en stund girigt den Italienska nattens herrliga luft. Våningen midt emot honom var rikt upplyst. Han såg hattar i fönsterposterna. Betjening hvimlade af och an i de smala ut-sigter, som icke fullt sammanförda gardiner här och der lemnade för skådelystnaden. Ljusen i kronorna punkterade sig glänsande på ytan af sin dunklare omgifning. Tonerna af ett fortepiano dallrade öfver bredden af gatan till lyssnaren på balkongen.
Signora Prada var icke långsam att besvara vikomtens fråga om det lysande grannskapet. Det var under den unga furstinnan Marinis vackra fingrar som de briljanta takterna på for-tepiano t väcktes till lif. Det var signor Pozzis trekantiga hatt, Cicisbéens hos hennes mor, som prydde fönsterposten. Så väl visste signora Prada att intränga i alla grann-förhållanden, så noga hade hon redan på förhand rekognosce-rat terrängen.
Nattens limmar äro mångenstäds i Italien ett surrogat för dagens. Under loppet af de sednare tar man sin siesta, under loppet af de
Källa: Project Runeberg ·