Sida 280
La Dame Noire. Skizz från Milano.
eröfra fönster efter fönster, rum efter rum. Genom en glasdörr, som öppnades, utträdde på balkongen midt emot honom den unga furstinnan Marini, och vattnade, ur en medförd postlinsvas, sina ända dittills förgätna blomster. Hvad förgäter man ej i en fästmans närvaro, isynnerhet då han icke ar älskad?
Allting mognar hastigt i Södern. Så äfven kärleken. Efter denna afton såg man mera, an en gång signora Prada smyga öfver till Marini-ska hotellet, och portvakten öfverraskade henne upprepadt i långa, hviskande samtal med den unga furstinnans kammarjungfru. Också var det sällan, som Mariniska ekipaget syntes vid de vanliga promenaderna på Corson, utan att icke vikomten, till häst, spordes i grannskapet deraf. Gjorde den furstliga familjen, för att fördrifva tiden en långsam förmiddag, ett besök i »Pa-lazzo delle Scienze e Arti», kunde man nästan vara säker att finna vikomten bland de för tillfället ' konstälskande. Stannade deras vagn vid den glastäckta bazaren, annars St. Christofori galleri kallad, för att lemna furstinnorna tillfälle att på lyxens och modets altaren hembära sina offer, kunde man nästan svärja på att vikomten hade åtskilligt outrättadt i samma butiker, som familjen Marini besökte. Skallade militärmusiken någon söndagsmiddag emellan tolf och två, ståtlig och utmanande, på bulevarderna vid Porta Orientale, och lyssnade den unga furstinnan Marini, stödd på sin trolofvades arm,
Källa: Project Runeberg ·