Sida 76
Berlin.
blicket. Imedlertid hade jag sett ett ljus uppgå ur Fredrik den Endes graf, om också detta, endast var ljuset af en stryksticka.
Förut på dagen hade jag besett den ryska kolonien Alexandrowka, befolkad af musikanter, dem ryske kejsaren Alexander skänkt till aflidne konungen af Preussen. Det är ingen angenäm påminnelse för ett folk, att dess regent helt simpelt gör en present till en fremmande potentat af nägra sina trogna undersåter. Kanske handla då kejsarne af Fez och Marocco med mera takt, när de till slika gåfvor, företrädesvis framför menniskor, använda hästar. Kolonien ligger imedlertid rätt täckt, och lärer vara byggd fullkomligt efter ryskt mönster. Den är försedd med ett vackert grekiskt kapell, och har »auf dem B erge», säsom stället heter, en restauratör, herr Iwan, hvilken, rysk åtminstone till skägget, fordomdags beklädt funktionen af kusk hos »Die Hochselige», en bland menige man vanlig benämning pä aflidna drottning Louise.
I »das Antiken Tempel», nära »nya palatset», säg jag denna furstinnas bildstod i liggande ställning af Rauch, en ny, och, som man vill finna, förbättrad bearbetning efter det vid Charlottenburgs slott befintliga originalet. Ett herrligt arbete 1 Hvilken underbar sammangjut— ning af på en gäng lif och hvila i denna bild! »Hon är ej död; hon sofver», säger man med full visshet till sig sjelf, vid åsynen af den sköna gestalt, som, med barnsligt, blygsamt
Källa: Project Runeberg ·