Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

Några timmar sednare — qvällen hade redan inbrutit och skymningen tillät mig knappt urskilja de i Garnisons-kyrkan i Potsdam upphängda troféer — såg jag der Fredrik den En-des enkla likkista. Den förvaras, jemte hans faders, i ett hvalf under predikstolen. Mot sjelfva kistan strök kyrkvaktaren, kanske utan att tänka derpå, en friktions—sticka, och tände salunda det torftiga ljuset i sin lykta. För honom var Fredrik en gammal bekant; han hade ]u visat hans sista hvilorum för så många tusende vallfärdande; han hade besökt den store slumraren, såväl under dagens, som nattens timmar; han erfor icke den underbara rysning, som fremlingen känner inför stoftet af den verl-den gaf namnet: Den ende, utan att tadlet och afunden vågade bjuda till att bli två derom.

Det var en scen, icke utan sin högtidlighet. Den sena timman, det ensliga, flämtande ljuset, de i hvalfven spöklikt för draget vajande fanorna; de i djupaste dunkel fallande, *aflägs-nare hörnen af kyrkan; den gamle, af ålder nedböjde kyrkvaktaren, sjelf lysande öfver en graf, liksom ville han på förhand intränga i dess hemligheter; Fredrik den Endes stoft — har funrios utan tvifvel elementer till ett effektstycke, så vida icke »Lohn-Bedientern» erinrat om nödvändigheten att skynda, för att med ångvagnen kunna hinna tillbaka till Berlin, och sålunda högst prosaiskt och högst förnuftigt gripit in i poesien af min stämning för ögon-