Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

ligen, liksom liela Sachsen, med undantag blott af konungahuset, protestant — att han i sådant fall ville göra allt för en trosförvandt, och verkligen upptäckte jag icke också, att vid denna katholska högtidlighet katholikerna, på grund af vaktens protestantiska sympathier, i allmänhet lingo stå tillbaka för lutherska lärans bekännare. Dessa gynnades synbart medelst insläppande inom lederna, då deremot alla, som begagnat sig af vigvattnet, temligen tvärt afspisades. Onaturligt är också förhållandet, att ett helt regenthus bekänner annan religiös tro, än sitt folk, liksom det visst icke är underbart, att den ringa skara proselyter, som på en sådan grund bildat sig och gerna måste bilda sig, med mindre vänliga blickar åses af den öfriga nationen. Imedier— lid spelade protestanterna ostridigt herrar vid Frohnleichnams-festen, och det var synbart rekommenderande, alt icke beträdas med korstecknet.

Den katholska kyrkan, hvan denna högtidlighet försiggick, och som, temligen brokigt utsmyckad, i öfrigt lånar sin hufvudsakligaste märkvärdighet från sin sköna yttre architektur, sammanhänger genom en betäckt gång med det kungliga slottet, på hvilken biväg »die hohe Herrschaften» innan kort anlände till sin upphöjda läktare upp i kyrkan. Så vidt afståndet tillät urskilja, var deras yttre andakt serdeles liflig; isynnerhet gjorde drottningen, en hög, ståtlig figur, lidt och ofta korstecknet, och