Sida 3
Ett barndomsminne
Den här glänsande högsommardagen var det soligare än vanligt. Söndagskläderna gjorde det ännu festligare. Det var så mycket att glädja sig åt: tennsoldaterna, mungigan, trollgubben! Hvilka skatter! Af saffransbullen var snart blott minnet kvar, knappt det, men kanske att en ny kunde infinna sig längre fram på dagen. Jag såg ett par i bagarboden midt emot, bagar Sundells utbod, dit hvarje morgon en liten »öländing» drog en släde med bröd från bageriet i hörnet af S:t Paulsgatan och Björngårdsgatan. Släde begagnades då för tiden till forslande af bagarbröd både vinter och sommar, och skilnaden var endast, att sommarsläden icke hade järnskodda medar.
Bagar Sundells lilla »öländing» och brödsläde utgöra ett par af mina allra tidigaste barndomsminnen, och jag skyndade mig hvarje morgon till fönstret för att återse dem, då de slamrade fram i den trånga gatan och stannade utanför bagarboden, dit ingen köpare inträdde, utan knackade på den med kringla utstyrda bleckluckan, då ett gammalt kvinnoansigte visade sig i lucköppningen och affären uppgjordes.
Först en spejande blick efter den lilla hästen och sedan en annan upp till tyska tuppen, som nätt och jämnt stack upp öfver de motliggande hustaken och glänste så präktigt i den lilla strimma af luft, som kunde skådas från fönstret. Med tyska kyrkan hade vi ingenting gemensamt, men det var en granne af förnämligare slag än alla öfriga. Hvarje
Källa: Project Runeberg ·