Sida 5
Ett barndomsminne
bårar i hörnet af Tyska brinken väntade på arbetsförtjenst, och det var ej något sällskap för ett barn. Den trånga gatan erbjöd icke tillfälle till lek.
För att skaffa mig ett extra nöje på namnsdagen tog min mor mig med sig, då hon gick till Munkbron för att göra uppköp. Vägen gick utför Tyska brinken, hvars nedre del, Joakim Bryggares gränd, redan då aldrig nämndes med det namnet. Man gick förbi Lankasterskolan, där magister Fineman förde ett strängt regemente i ett hus, som nu är nedrifvet och lemnat plats för en del af Mälartorget, samt kom till klappbryggan, en lång, på vattnet flytande träbro, som på ett par sidor om-gf den storartade sopbacke, hvilken då låg midt i Stockholm och hvarje dag bearbetades af dussintals karlar, som gräfde i denna ofantliga afskrädeshög, lassade innehållet på skottkärror och sköto dessa öfver klappbryggan, tappade en god del af innehållet och vräkte återstoden på de skutor, som där lågo under testning, uppfyllande hela trakten med den vidrigaste stank. Så såg det ut på 1830-talet där Mälaretorget och Köttorget nu äro belägna.
Vid Munkbron var då för tiden icke den lifliga tillförsel, som i våra dagar, men grönsaker, om ock få och mindre goda, bär och blommor funnos att köpa i månglerskornas korgar. Bord och tälttak kände säljerskorna icke till. Och likväl var det en högtid att få komma dit och få sig ett kvarter stickelbär for sex styfver,
Källa: Project Runeberg ·