Sida 6
Ett barndomsminne
Namnsdagen inträffade olyckligtvis på en hvardag. I annat fall hade det möjligtvis kunnat hända, att min far, som verkligen älskade frisk luft, ehuru han så sällan fick njuta däraf, i förening med någon annan handtverkare bland sina vänner, hyrt en roddarebåt, packat in sig och familjen samt jämte vännens familj låtit roddarmadamerna ro sällskapet till någon holme i Mälaren, där den medhafda matsäcken dukats upp och man tillbragt en riktigt rolig dag. Jag erinrar mig några dylika utflykter från den tid, då lustresor med ångfartyg ännu voro mycket sällsynta, och en handtverksmästare icke ansåg sig ha råd att företaga sådana.
Men nu var det olyckligtvis hvardag, och någon utflykt kunde då aldrig komma i fråga. Man talade om möjligheten af en lustvandring till Kastellholmen sent på kvällen. Till Djurgården var alltför långt, ehuru min håg stod dit, sedan jag en gång förr varit nog lycklig att få se en föreställning af Foureaux’ konstberidaresällskap, ett nöje, som icke glömdes på många år, emedan det var alldeles enastående i barnets förlustelser.
Slutligen inskränkte man sig till att på aftonen vandra upp till Söder för att hos en tarflig familj, som hade en trädgårdstäppa, fira den högtidliga festen. Vägen gick öfver Blå slussen, men innan man kom dit skulle man vid Kornhamn passera förbi den stora »renovationsinrättning», hvarifrån afträdesrenhållningen i staden inom broarna besörjdes och dit orenligheten på ljusa och varma
Källa: Project Runeberg ·