Sida 7
Ett barndomsminne
sommaraftonen samlades i tunnor på stång, hvar och en buren af två hjon från spinnhuset.
Stockholm var en förskräckligt osnygg stad på den tiden, och det var i en sådan atmosfer, som invånarne tillbragte sin sommar. Utflyttning till landet under den varma årstiden hörde till sällsynta undantag.
En dylik inrättning, som den nyss nämnda, passerades sedan i Stadsgården, vid början af Sutthoffsbro, innan man kom till de s. k. Predikstolstrapporna som förde upp till Rutens gränd och Stora Glasbruksgatan och nu äro borttagna, strax invid Dihlströmska klädesfabriken, hvars egare alldeles ofrivilligt gifvit sitt namn åt den arbetsinrättning, som nu är där belägen samt åt dennas invånare, »Dihlströmarne», men som själf kände sig mycket olycklig och ett par gånger försökte beröfva sig lifvet.
Den lilla trädgårdstäppan, där namnsdagsfesten afslöts, låg och ligger ännu vid ändan af Katarina Högbergsgata. Jag har besökt den igen, men hade då icke varit där på ungefär ett halft århundrade. För mitt minne stod en vacker trädgård med de mest inbjudande krus- och vinbärsbuskar, hvilka voro en stark lockelse för barnet från »stans» smala, mörka, alla bärbuskar saknande gator.
Vid mitt senaste besök fann jag en liten, tarflig täppa, men nog i samma skick som fordom. Den smala gången mellan buskarne och den lilla kojan i bakgrunden kände jag så väl igen. I den
Källa: Project Runeberg ·