Sida 188
En fri teater
söndag, icke tillhör fullt samma slag som Théâtre libre i Paris eller Köbenhavns fria teater, men likväl har sin märkvärdighet. De först nämnda teatrarna bjuda på verkliga skådespelare, och Antoine själf är en förtjänstfull konstnär, men på fria teatern vid ...gatan var det endast »konstälskare» som utförde rollerna.
Klockan fem var jag på ort och ställe, en trappa upp öfver gården. Där såg föga teateraktigt ut. På en dörr i förstugan angaf en inskrift, att det vore ingången till en goodtemplarsal. Jag steg på och kom in i ett litet förrum, där en herre satt vid ett bord och sålde biljetter. Det var ej mer än ett slags biljetter och de kostade 35 öre stycket. Biljettförsäljaren bad om ursäkt för att programmen ej ännu anländt, men de kunde ej dröja länge.
Jag trädde in i teatersalongen, som befans vara en vanlig, ej öfverdrifvet rymlig sal, för tillfället något skum, enär fönsterna voro tilltäckta och blott en liten fotogenlampa upplyste ingången. När jag hunnit vänja mig vid skymningen, fann jag ungefär ett dussin sammanträngda bänkar utan ryggstöd på hvardera sidan, lemnande en smal gång mellan sig. Bänkarne voro ungefär till hälften upptagna. Flertalet bland åskådarne utgjordes af fruntimmer, efter utseendet tjänstflickor och sömmerskor eller andra kroppsarbeterskor, men alla snygga och rätt nätt klädda, så som det höfves »Stockholmsjungfrur» och deras vederlikar.
Källa: Project Runeberg ·