Sida 190
En fri teater
Emellertid fortfor samfärdseln mellan scenen och salongen, fastän man nu icke gick genom mellanöppningen, utan på sidan om förhänget, enär åskådarne allt mera skockade sig framför midten för att kanske komma under fund med orsaken till dröjsmålet. Öfver förhänget kikade alltid några åskådare in på scenen.
Ändtligen anlände programmet, men nyss förut hade ett fruntimmer med ett knyte under armen ilat genom salongen in på scenen, och det torde väl kunna antagas, att det var denna dams försenade ankomst, som äfven bidragit till dröjsmålet. Vi hade väntat en dryg halftimme, kanske till och med litet längre, men nu drogs förhänget undan.
Scenen förestälde ett rum, ja var helt enkelt ett litet rum, hvars fondvägg upptogs af en dörr och en soffa. Framför soffan stod ett rundt bord med papper och skrifmaterialier. På väggen syntes taflor och goodtemplar-ordspråk. På en stol vid bordet satt en herre. I soffan satt en annan, inbegripen i samtal med den förre. Han på stolen är postmästare och hemma hos sig. Rummet skall, utan att man af möbleringen kan finna det, vara postexpeditionen i Småköping. Herrn i soffan är skollärare.
Samtalet rör sig om hvarjehanda tidsfrågor och om individens rätt och plikt att aldrig låta dagtinga med sin öfvertygelse samt att ej heller dölja den öfvertygelsen. Skolmästaren tyckes i hufvudsak vara enig med postmästaren, hvilken är ganska
Källa: Project Runeberg ·