Sida 201
En nyårsnatt på Rydbergs
hasarderade oss med en antydan om att herr grefven nog kunde få revanche kanske snart nog, eftersom det väl ej kan dröja innan vi åter ha krig med ryssen, och med det tycktes vår nådige öfverste vara rätt content.»
»Ja, den som kunde avancera som Hermelin. Han är nu kapten och har sitt eget hus vid Regeringsgatan, gamla Lagermarckska!»
»Se här ha vi magister Biörck, vår egen gardespredikant! Om vi skulle brygga en bål... Åh, intet prut! Hvad bry vi oss om magistraten! Magister Biörck är adlig vederlike. Han hör till hofkonsistorium. Se så, sitt ned magister. Här är pipa och tobak, och sjung nu en stump för oss. Vilja rådmännen inte höra på, kunna de gå sin väg.»
Det mystiska sorlet vardt allt underligare. Tobaksröken var kanske orsaken till att både magistratspersoner, officerare och prester upplöstes i orediga konturer som sväfvade omkring hvarandra i de mest besynnerliga våglinier. Vi höllo ej ut längre och skyndade ut i det yttre rummet, men där var oredan ännu större. Där pratade man om den stora eldsvådan vid Trumpetarbacken, om Spaniefararen som kommit till Stockholm med två lejon, om det stora krigsskeppet som byggdes här och skulle skänkas till turkiske sultanen, om den turkiska ambassaden som kommit hit och om det nya lotteriet som upprättades af Tull-arrende-societetens fullmäktige med en vinst af 24,000 daler kopparmynt.
Källa: Project Runeberg ·