Sida 223
Spökerierna vid Luntmakargatan
»Reser!» utbrast Ulla och vardt lika blek, som hon nyss förut varit röd.
»Ja, här om dagen skulle jag uppvakta på högvakten vid kungshuset, och då hörde jag löjtnant Witting tala med löjtnant Malcolm Sinclaire om alla gardesofficerare, som redan äro i fransk tjänst. Det är en hel mängd, må du tro, nästan alla de högförnäma, som få vara med både vid vid franska hofvet och i bataljer. Och de talade om, att fänrik Ehrencrook kanske också skulle ge sig i utländsk krigstjänst. Men inte vet jag ... Se där är ju kära svägerskan. Jag sitter här och talar om all ståten, som skall bli på lördagen och tillbjuder Ulla att komma med för att se på. Visst har jag tjänstgöring den dagen. Det ha alla vid hofvet. Men jag kan nog skaffa henne en god plats, t. ex. på barnhuset, där tukthusskrifvaren Salström har sin bostad. Han tar gärna mot henne, och där ser hon hela ståten på Drottninggatan. Salström är min gode vän. Jag träffar honom alltid på barnhuskällaren, hos Hergemander, källarmästaren, som svägerskan vet.»
»Nej, det vet jag visst inte», försäkrade mor Eleonora med ett gudsnådligt uttryck, »och inte vill jag veta det heller och inte släpper jag Ulla till någon tukthusskrifvare.»
»Men då det är för att se hans majestäts, vår allra käraste konungs och herres kosteliga intåg i sin residensstad!»
»Hans majestät är mig lika kär för det, men
Källa: Project Runeberg ·