Sida 224
Spökerierna vid Luntmakargatan
med en tukthusskrifvare må mitt barn ej ha något att skaffa.»
»Fänriken står vid Gustaf Pipers kompani, som har vakten utanför barnhuset», hviskade hofvaktmästaren till Ulla, hvilken vardt ännu mer intresserad i att få se hans majestäts allra nådigaste intåg och bönföll hos modern, att denna måtte skänka sitt samtycke. Jonas Berg understödde Ulla och tog sig friheten att hänsyfta på skänken af de hjärtstyrkande vederkvickelsestunderna.
Den gudfruktiga madamen var dock lika obeveklig ända till dess hennes herre och man infann sig i kammaren och hade med sig den unge magistern Florentinus, komministersadjunkten, hvilken förklarade, att ett så oskyldigt nöje som att se ett kungligt intåg icke borde förmenas någon. Han trodde med detta yttrande göra jungfru Ulla sig bevågen, och hon skänkte honom verkligen en tacksam blick, men därvid stannade det. Några vänliga ord kunde Scharff icke aflocka henne. Klockar Berg själf förklarade med myndig ton, att Ulla kunde gärna begifva sig till tukthusskrifvarens bostad för att i sällskap med skrifvarens hustru fröjda sig åt grannlåten på Drottninggatan.
Men Eleonora böjde sitt hufvud under tystnad. Hon var icke van att få sin vilja fram. Ulla strålade af belåtenhet och ljuf väntan. Klockaren förklarade sig ha mycket att öfverlägga med herr magistern, enär dagen efter intåget, hvilken dag var en söndag, skulle, såsom han uttryckte sig,
Källa: Project Runeberg ·