Sida 228
Spökerierna vid Luntmakargatan
Det här kvarteret är bara Oxen mindre, men oxe skall det vara där slagtare bo.»
Olof Berg drog åter till med ett af sina dånande gapskratt.
»Hör du, Olle», sade madam Greta, »det ser ut, som skulle magister Rudberg inte komma hit i afton heller.»
»Jag ger presten så många som flyger och far», förklarade slagtaren. »Han är väl på uppvaktning hos sin förman i Klara och försmår att umgås med församlingsborna i S:t Olof, för si det här är inte moderförsamling, det. Men nog kunna vi dricka en bål, och två bålar med, utan att kapellanen behöfver välsigna gudsgåfvorna. För öfrigt har han ju sagt, att vi äro djäfvulens barn. Kör för det då!...»
»Hu, så du talar, Olle! Vet du hvad... då köks-Brita nyss var ute på gården, såg hon något svart, en öfvermänskligt stor figur vid trädgårdsgrinden. Det står ej rätt till här i huset.»
»Tra ta ta! Det där har svägerskan, den aftonsångskäringen, satt i dig. Om köks-Brita bara vill säga åt mig nästa gång hon ser något svart lysa i mörkret, så skall jag, ta mig raggen, göra svart till hvitt.»
Glädjen stod högt i taket hos slagtaren, och madam Greta glömde både presten och den svarte vid trädgårdsgrinden. Morgonen därpå stretade hon uppför kvarnbacken (där nu trapporna vid Tunnelgatan leda upp till Malmskillnadsgatan och under hvilka tunneln ligger) och gick in i klockargården
Källa: Project Runeberg ·