Sida 234
Spökerierna vid Luntmakargatan
förmälde sig dock icke hafva hört något, hvilket bekräftade de misstankar man hyste om hennes trolldomsnatur och djäfvulska umgänge. Lika glad var hon. Först då faster Greta föreslog henne att åter flytta upp i klockargården, vardt hon sorgsen och orolig, men lyckades få flyttningen uppskjuten.
Mor Eleonora kom flere gånger ned till slagtargården, men vågade icke företaga det afgörande profvet med dottern. Slutligen anförtrodde hon sig åt magister Scharff, och denne erbjöd sig att hålla vakt en natt på slagtarens vind. Visst fruktade han djäfvulen, men nog ville han våga en dust med honom, synnerligen som det gälde jungfru Ullas eviga salighet. För att vara riktigt rustad, tog han med sig Andreas Luderhoffs nyårspredikan. Läsa kunde han icke, ty han måste hålla sin vakt i mörkret, men det var godt att hafva guds ord med sig. Därför kröp Scharff in i en vrå på vinden, ej långt från jungfruns kammare, lade Luderhoffs predikan, ett tunnt häfte i kvartformat, tryckt hos Niclas Wankijff, närmast hjärtat och — somnade.
Huru länge han sofvit, visste han icke, men då han vaknade, såg han ljussken under jungfruns dörr och ämnade just sakta smyga sig dit, då han hörde ett fasligt dånande helt nära. De gamla kistor och skåp, som hade sin plats på vinden, drogos fram och tillbaka af i mörkret osynliga händer. Magistern tryckte Luderhoffs predikan närmare sitt bröst och besvor den onde anden att låta
Källa: Project Runeberg ·