Nerikes gamla minnen, sådana de ännu qvarlefva i fornlemningar

71 mellan en stenålder för Sveriges mellersta ocli sydliga delar4). Anmärkningsvärd är äfven flintsakernas jemna fördelning. Från alla delar af Nerike eger man sådana; och der flera stensaker äro från en socken, kan man nästan vara viss om, att hland dem träffa en eller flera af flinta. På grund af det utslag, stensakerna sjelfva lemna, är man således berättigad anse stenåldern, som Nerikes fornfynd representera, vara en fortsättning af det södra Sveriges, och de folk, hvilka i en aflägsen forntid kringströfvade på Hjelmarestranden och i Nerikes lågbygder, såsom anförvandter med dem, som i Skånes skogar jagade uroxen och bisonten, eller på Vestgötaslätten byggde de väldiga gånggrifterna. A andra sidan utgöra de i Nerike funna skifferlansarna en förmedlande länk med den fornsaksformation, som karaktäriserar stenåldern på ömse sidor om Bottniska viken. Vidstående teckningar återgifva några af de sällsyntare stenfynden: a är en af de hufvudsakligen i Vester-Nerike förekommande rundkilarne; b en tveeggad yxa, funnen vid Valsta i Asker, ett ställe, bekant för de der gjorda bronsfynden;