Sida 115
Prinsessan med långa näsan. Poem af Zéro (efter Oehlenschläger). Med illustr. af G. Wahlbom
och som sig räddning göra låter, mot flodens brädd han vadar åter och ber på strandens blomstersäng: »med näsan, Gud, mitt lif förläng!»
Han skräck var stor, men glädjen mer, då han, som barnet efter riset, med rysning efter näsan ser och finner den — på gamla viset. Snart har vår yngling upptäckt allt, båd’ trädets art och flodens halt: af frukten näsan sig förlänger, men vattnet den tillbaka tränger.
Nu har han det! och hufvudyr af fröjd han blir, den unge fyr.
1 fickorna, så godt han kan,
af fikon samlar han ett lager,
och likaså ur floden han
en flaska full med vatten tager;
och klädd som trädgårdssven han går
till Selims stad, der snart han står
och ropar: »hvem vill fikon köpa?»
Då ser han ned från slottet löpa en tärna med en gyllne skål; af Nadir får hon rågadt mål.
Hvad följden blir, kan gissas lätt; prinsessan med sin moder spisar, och knappt hon sig i spegeln sett, förr’n grymt förvandlingen sig visar.
Källa: Project Runeberg ·
