Sida 88
Bouts-rimés
II.
Morgonstrid.
En morgon arla rostar till försvaret af störda nattron sig den noga frun, och täcke, bolster, kudde, mjuk som dun, bli nu en valplats, viskan är standaret.
Med den i hand blir minsta veck befaret, d& plötsligen hon hör sin mans basun;
»Rätt så, ja! Stungen som af en karpun jag snöpligt tvungits till reträtt — i karet.
Hur många döda?» — »Ej jag fått ett fjun.
Men tyst, der flyktar ju en liten brun»; — och strax förföljes den af s&ta paret.
Snart ha de gjort till fånge exemplaret.
»Se’n det ej mera leka för kommun, ett fridens hem blir åter vår paulun.»
Honni soit qui mal y pense.
III.
Till den giftaslystna.
Du, flicka, väpna dig till tjélfförsvaret och tag din lärdom af den arma frun, som ligger suckande i sängens dun, likt fallna kämpen nnder blod standaret.
Ett haf är äktenskapet, vidt befaret, och vigselns amen är en döds6a«tm, och Amors pil en dödande harpun, och lockelsen är ytterst dopfuntsfearel.
Var stark, o flicka, emot läppens fjun, emot mustaschen, väl formerad, brun, och ljungeldsblixtrarne från ögonparet.
Sjelfherrskaren välj du till exemplaret; ditt välde gör ej nå’nsin till kommun, men till din thron den svällande paulun.
John Sand.
Källa: Project Runeberg ·
