Sida 103
En liten roman i tre kapitel. Af Bbg
Mörkblå ögon skall han ha och kastaniebruna lockar, små mustacher — tra la la! ah, det är just det, som lockar!
Dertill måste han också heta Rudolf; himlaburen af de sköna blir han då och tUl hjelte klippt och skuren.
Så vår hjelte skall se ut,
Rudolf får han också heta; när vi läst romanen slut, få vi mer om honom veta.
Se så der! nu har jag då älskare och älskarinna.
I kapitel numro två skola de af kärlek brinna.
Kapitlet 2.
Jenny gick en aftonstund helt allena, tyst och varligt, i sin pappas gröna lund. —
Kunde det väl vara farligt!
Himlen var så klar och ren, ej en molnfläck på asuren, fågeln qvittrade på gren* och i hagen böla’ tjuren.
Genom lunden sakta gled fram en bäck med silfveryta; vid dess rand hon slog sig ned, — säg, hvem kan väl det förtryta?
Hvad kon tänkte på i dag, kunde hon ej sjelf förklara, och, förstås, änn’ mindre jag, derför låta vi det vara.
Under det att hon der satt, föll det Amor juet i hågen
Källa: Project Runeberg ·