Sida 104
En liten roman i tre kapitel. Af Bbg
att få ställa till ett spratt; skalken redan spände bågen.
Framför Jenny Rudolf stod, hvarifrån han kom vet ingen. — Jenny blef så röd som blod,
Amor flaxade med vingen.
Rudolf såg förtjust på mön,
Jenny blygsamt blicken sänkte;
Rudolf sad’ hvad hon är skön!
Ack, hvad han är skön! hon tänkte.
Kors, bevars, så’nt äfven tyr!
Närmre henne han sig smyger;
Amor lägger an — ge fyrl strängen klingar, pilen flyger.
Bådas hjertan pilen når.
Rudolf om sin kärlek hackar
och till svar en blick han får----
då kom pappa! — jo, jag tackar!
Det blef andra bullar af! pappa fräste till som katten; älskar’n han en örfil gaf.
Jenny gråter hela natten.
Kapitlet 3.
Uti Jennys pappas hus var ett stök och bråk och väsen, fjäsk och spring och sus och dus — nå, förstår ni inte chaisen?
Jennys bröllop skulle stå nu med Rudolf — jojo men — san! Att derhän det skulle gå, insåg jag för längse’n — san.
Men hur detta gått i lag är så långsamt och så tråkigt att berätta, tycker jag, . ty allt krångel är så bråkigt.
Källa: Project Runeberg ·