Sida 105
En liten roman i tre kapitel. Af Bbg
Alltnog: huru än det gick efter den der sinkadusen,
Rudolf dock sin Jenny fick, och det är just Sjelfva susen!
Nu var deras bröllopsdag, lustigt lif i alla kanter; dit kom prosten, dit kom jag, flickor, gubbar, barn och tanter.
Ack, man så välkommen var! — kaffe bjöds med rån och kaka; punschen var så fin och rar, bischoffen jag glömde smaka.
Snart man sig i dansen gaf: valser, polskor och polketter, hi och hej! vid ljudet af basviol och klarinetter.
Rudolf var så glad och kär,
Jenny var så — — kors, att ordet skulle halka bort så der!
Nu man satte sig till bordet.
Jag till granne fick en fru, som på näsan bar en vårta; hon åt intet, jag som sju . båd’ af pudding, stek och tårta.
Nu så sade prosten så:
“dé nygiftas skål vi dricka,“ och mitt glas jag fyllde då, tömde det till punkt och pricka.
Se’n tog jag min gamla hatt, för att ge mig af på vägen.
Jenny, då jag sad’: “god natt!u blef, kantänka, helt förlägen.
Bbg.
Källa: Project Runeberg ·