Sida 54
Fin relik. Af No Name
Den gamle lyfter lungt sin blick
från golfvets marmorsten
till den, som så mot sed och skick
djerfs nalkas altar’ts ring,
och säger med en stämma, mild
som rösten från ett barn,
af hvilket sjelf han ger en bild —
ett barn på nitti år:
“På denna dag, i fyrti år jag städse här har stått, att visa fram ett heligt hår, som Jungfrun oss har skänkt.
Har I det sett, så år det godt och mycken tro I har, ja, mer än på min del jag fått,1 ty ej en bit jag sett.“
Med skri och rop nu storrnar fram
de munkars vreda hop,
att hämnas deras lidna skam,
men snabbare än de
ses kättaren till flykten ta
och lemuar artigt dem,
att gräla på den bock, de ha
till trådgårdsmåstar, satt.
No Name.
Källa: Project Runeberg ·