Sida 110
Fyra skÀmt-poem
frÄn Ärhundradets första 1/4-del.
(För Nisse hopletade af N. Kân.)
Följande »SĂ„ng i det nya, gmndeliga och motsatsför-sonande maneret» har upptagits i den af Ph. J. Meyer pĂ„ 1850-talet utgifna antologien Sveriges humoristiska Parnass under TegnĂ©rs namn. Författarnamnet Ă€r der alldeles orĂ€tt, och dessutom Ă€r texten nĂ„got afvikande frĂ„n den ursprungliga, hvilken lĂ€ses hĂ€r. Poemets författare var den vittre lektorn Gustaf Abraham Silverstolpe (1772â1824), som docent relegerad frĂ„n Upsala universitet för deltagande i det politiskt-musikaliska ra-bulisteriet derstĂ€des 1800, sedan bokhandlare i Stockholm, under Karl Johans tid rikshistoriograf och kanslirĂ„d, rektor och till sist kyrkoherde i Söderköping. Sonnetten »Ălosten» förskrifver sig ocksĂ„ frĂ„n hans hand. »Ălostens sĂ„ngare» skrefs naturligtvis af en fosforist, kanske SondĂ©n. Författaren till (parodierande*'?) sonnetten i »Calmar tidning» Ă€r Ă€nnu okĂ€nd.
SÄng
i det nya, grundeliga och motsatsförsonande maneret.*
En nordlig vÀstanflÀgt mot södern ostligt svalkas och blandar hÀlsans köld med vÀrmans kalla fl Àgt,