Sida 136

Hvarför Kalle Petterqvist inte gifte sig.

ör ett par dagar sedan mötte jag i KungstrÀdgÄrden agenten Kalle Petterqvist. Visserligen Àr han en grilljanne, men en hygglig pojke ÀndÄ; och som gammal bekant i familjen har jag alltid intresserat mig för honom.

Nu sÄg han ovanligt nedstÀmd ut. Han rÀckte mig hjertligt sin hand, men suckade djupt. Vi vandrade stillatigande ett slag i östra allén. Suckarna blefvo allt tÀtare, allt mera Àngsliga.

Hvad kunde vara orsaken till den hedersgossens sjÀlsqval? Hade han förlorat fader eller moder? Nej. Han var ej sorgklÀdd. Hade han sett nÄgon med vackrare byxor Àn han sjelf hade? Eller med finare handskar? Eller med spetsigare skor? Jag var dock för grann-laga att frÄga. Men min nyfikenhet var stor, det mÄste jag erkÀnna.

Han förstod emellertid mitt varma intresse för honom. »Jag skall öppna mitt hjerta för dig», sade han. »Men vi gÄ in pÄ du Nord och sÀtta oss. Jag mÄste ha en konjak, medan jag berÀttar, om ej förr sÄ mot slutet.»

Skannad sida 136