Sida 53
Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt)
syntes på himmelen, intet luftdrag fläktade. Högtids-klädda gäster fylde småningom rummen derinne, der ljusen redan voro tända, och sedan samlingen var fulltalig knäböjde en brud vid sidan af den man, hvars framtid hon skulle dela och hvars lif hon genom ömhet och kärlek skulle förädla.
»Hon räckte honom gladt sin hand på lifvets törnbeströdda strand.
Hon sporde ej, hvad lott han bjöd, om det var lust, om det var nöd, om han åt henne räckte sitt armod eller öfverflöd»
Bruden var Josefine Pippingsköld och brudgummen var
Robert Wilhelm Ekman.
Hvad ormbunkarne ändock äro för betydande herrar! De trifvas och yfvas så godt i förhållande till deras mängd och den säkra och breda ställning de intaga. Kunde de tala, skulle de yttra sig mycket förnämt och hånfullt om hvarje olikartad växt som vore olycklig nog att stå i deras närhet; men flytta dem engång i en jordmån hvarest ädlare växter odlas och trifvas, så få vi se hvad som blir af ormbunkarne.
Att Ekmans första arbeten hos oss ofta blefvo kanske nog himmelshögt beprisade, der man då ännu hade så liten aning om skön konst, var sjelffallet, och att han likaså med tiden skulle råka ut för medelmåttornas — ormbunkarnes — öfverlägsenhet, denna iner än någon annan tryckande och outhärdliga des-
Källa: Project Runeberg ·