Sida 190

184

Vinsorpa B. XIII.

rantakit leþa, nu nar han egh hemuld sinne ok egh lezs-num; lösir hin mæþ eþe, at þæt uar af hanum rantakit, þa skal ganga til þæs, sum uin uar at, mæþ surnum eþe, at ,,þæt löstis af mik firi rantakit, ok þy ær iak hær uærþær 5 til virþning minna at ganga"; sua skal vinin ganga til salans.

Hær byrias ræfsta balkær, i hanum tælias flokka siax ok tiughu.

L Um huru næmd skal gæra.

io Nu will kunungær ræfst sina seia, þa skal hæræzs næmd næmna ok baþi þer uiþær uara, sum uiþær delas,

1. Na vb. tr. med dat. 1) Nå. 2) Komma åt, få. Förkl. köparen får ej försvara sin äganderätt genom ledning till fån-gesmannen, utan måste utgifva det klandrade och får endast vända sig till fångesmannen (genom Miniri) för att återfå, hvad han därför betalt.

2 0.4. Se lösa 4 (sid. 18 Ib).

7. Ræfsta balkær kallas i ÖGl. den annars vanligen s. k. Þingmalabalker, möjligen af den anledning, att där i början talas om konungens räfst. Ræfst 1. ræpst, isl. re f st, med synon. i VGl. ræfsing, isl. refsing (af ræfsa, isl. ref sa, straffa) f. 1) Straff. 2) Förbud, fredlysning (eg. det. kungjorda straffet för brott mot fredlysningen). 3) Domstol, ting. 4) Böter, ådömda på konungsräfst. Med kunungs ræfst menas konungens domstol, där hans domsrätt utöfvades på ting, som hölls i hans egen eller nå-

gon af honom därtill förordnad mans närvaro. Denna räfst utgör första början till de sedan så viktiga räfste- och rättare-tingen (Karlsson: Den sv. konungens domsrätt s. 11). — Det i VGl. brukade uttrycket hæraþs-ræfst afser däremot häradsförbud eller fredlysning mot åvär-kan (= 2 ofvan). Fiarþungs-ræfst, som omtalas i fl. 4, är detsamma som fiarþungsþing o: ting, som hölls inom och för hvar särskild fjärding; ang. denna räfst se Karlssons nyss citerade afhandling s. 22 f. Med biskups-ræfst (fl. 16) menas förmodligen detsamma som med liskopsþing d. ä. enligt ÖGl. ting, där biskopens domsrätt utöfvades = kirkiu-þing VM1.

10. ræfst sina seia o: hafva sin domstol samlad.

10,11. Hæræzs næmd i Götalagarna motsv ar w hundaris næmd i Svealagarna o: nämd af män,

Skannad sida 190