Sida 4
Kapitel 1
en ort af intresse, måste den blifva det än mer för deltagarne i denna expedition, såsom sista utgångspunkten för resan till nordens obefolkade nejder.
Färden gick först genom Tromsö sund och vidare genom sydliga delen af Grötsund och det långa och smala Langesund. Dagen var vacker och klar, vinden nordlig men svag, och å ömse sidor visade sig stränderna med de vackra utsigter, som den norska kusten öfverallt har att bjuda på, i hela sin vördnadsbjudande storhet. Ännu var landet höljdt af snö, och endast här och der visade sig bara fläckar, om man undantager de i hafvet tvärt nedstupande bergsbranterna, hvilka naturligtvis ständigt äro befriade från snö. Ögat dröjde beundrande vid den skarpa kontrasten mellan de stupande bergen, snöns mjuka former och den nästan spegellugna vattenytan, som åt det hela gifver en så egendomlig och allvarlig prägel.
Om aftonen klockan 7 ankommo vi till Carlsö, hvarest ångbåten brukade lägga till för några ögonblick, och der fartygens bogsering skulle upphöra. Trossarne kastades loss, och efter några manövrer fälldes ankar, från Aeolus på 8 famnars vatten närmare Carlsö, från Magdalena på 12 famnars vatten längre ut i sundet mellan Carlsö och Reenö, nästan rakt söder om kyrkan på den förra ön. Vinden, som tilltagit i styrka och gått öfver till N.O., äfvensom lotsens förklaring, att en segling genom det återstående bandet af skärgården under dessa förhållanden vore omöjlig, tvungo oss nemligen att tygla vår otålighet och qvardröja här någon tid. Detta ofrivilliga dröjsmål kunna vi begagna till en öfverblick af expeditionens organisation i allmänhet samt en kort, på föreliggande handlingar hufvudsakligen grundad
Källa: Project Runeberg ·