Sida 3
Kapitel 1
släptåg af norska kronoångfartyget Aegir. Magdalena var redan förut med kablar fästad vid Aegir; men Aeolus, som låg för varpankare ett stycke ut i hamnen närmare segelleden, sände först vid förbifarten till ångaren sin kabel. Den första kabeln sprang nästan ögonblickligen, men ersattes genast med en annan från Aegir, och sedan vi under det uppehåll af några minuter, som härvid uppstod, ännu en gång sagt farväl åt det vänliga Tromsö, på hvars kajer mycket folk var samladt för att betrakta vår afresa, fördes vi genom ångans kraft hastigt framåt, ut genom Tromsö sund.
Tromsö stad, som nu snart försvann ur sigte (vid 69° 39' 12" nordh latitud och 18° 57' 40" ostl. longitud, byggd på östra sidan af ön af samma namn, har ett särdeles intagande läge och vackra omgifningar, ibland hvilka den höga på andra sidan Tromsö sund sig resande Tromsdalstinden genom sin imponerande gestalt och ansenliga höjd (mellan 4 och 5000 fot) drager uppmärksamheten främst på sig. Staden, som under de senaste decennierna skall hafva gått mycket framåt, är säte för en amtman, sänder sedan 1842 en representant till stortinget och gör derföre äfven anspråk på att vara Finmarkens hufvudstad. Den drifver äfven en icke obetydlig handel samt är numera en af de få orter, hvarifrån fartyg utrustas i och för jagt och fångst på eller i närheten af den spetsbergska ögruppen. De tre öfriga städerna i amtet, Hammerfest, Vardö och Vadsö, ligga väl litet nordligare än denna, men Tromsö utgör likvisst en af de nordligaste punkter på jordklotet, dit civilisationen spridt sitt ljus. Under alla förhållanden således
Källa: Project Runeberg ·