Sida 155
Kapitel 5
prunkade, om ock i enkel fägring, men något fattades i denna arktiska äng, som med all sin täckhet likväl hade ett drag af ödslig stelhet. Det var gräsmattan med dess grönska, man saknade, och som här var representerad endast genom några strån af Carex nardina och rupestris, Juncus biglumis och Luzula hyperborea. Ett par arter små diptrer svärmade omkring bland blomstren och fullstäncligade denna tafla af ett lif, som naturen endast i miniatur och med minsta omvexling i former här låter framträda, ty man befinner sig på en punkt, der vilkoren för hennes skapelser äro i aftagande, och det intryck hon gör på sinnet är den mot lifvet karga öknens.
Detta blef den sista utflygten i Treurenberg Bay. Från ett bland fångstfartygen erforo vi, att en ränna öppnat sig längs Verlegen Hoek, vi lättade ankar och gingo i sällskap med briggen och ett annat fångstfartyg till segels.
Nära var det likväl att vi ej ens nu kommit genom isen vid Verlegen Hoek. Vinden, som i närheten af Heenloopen Strat var frisk, aftog såsom vanligt, då man närmade sig Verlegen Hoek, is mötte, och det ansågs redan omöjligt att slå sig igenom, hvarföre alla tre fartygen ankrade i en af de små bugter, som skjuta in i spetsen af udden. Vid en utflygt i land, hvari de flesta af oss togo del, blefvo vi dock snart varse, att isen var så fördelad, att man borde kunna komma fram, hvarföre ankaret åter lyftades kl. 2 e. m., och Magdalena bogserades genom isen vesterut. Under denna färd fick man sigte på fyra hvalrossar; bogseringsbåten förvandlades genast till fångstbåt, och äfven från Jaen Mayen utsattes en båt för djurens förföljande. Vi kunde helt beqvämt åse jagten från fartyget, se huru
Källa: Project Runeberg ·