Sida 16
Kapitel 1
ej nog prisa», skref en af oss till hemmet, »den stora välvilja, hvarmed vi öfverallt blifvit bemötta i Norge. Befälhafvarne på postångfartygen, som gå mellan Trondhjem, Tromsö, Hammerfest och Vadsö, löjtnanterna Petersen, Otto, Knap och Lysholm hafva, långt utöfver hvad dem ålegat, understödt oss på ett sätt, hvilket är så mycket mera prisvärdt, som vi tagit deras tålamod starkt i anspråk genom vårt stora bagage, och många båtar. Med den äkta sjömannens varma hjelpsamhet hafva de ofta oombedda och med uppoffring af egen beqvämlighet, på allt sätt underlättat våra bemödanden och räckt oss en hjelpsam hand. Med samma tacksamhet kunde vi nämna alla norska auktoriteter, med hvilka vi varit i någon beröring; här i Tromsö stiftsamtmannen Nannestad, kaptenen Tidemand, konsulen Aagaard, öfverläraren Sten, stadsfogden Krogh, sakföraren Ebeltoft m. fl.; i Namsos dr Greve, i Trondhjem grosshandlaren H. Meyer. Norrmännens hjertliga gästfrihet är så väl känd der hemma, att jag ej behöfver beskrifva den — vi hafva i fullaste mått fått njuta deraf.»
Under någon tid hade Torell stått i underhandling om förhyrandet af det från M'Clintocks resa så väl kända ångfartyget Fox. Detta förslag blef om intet, och vi fingo åtnöja oss med Aeolus och Magdalena. De voro visserligen mindre kostsamma, men alla de ojemförliga fördelar, som ångan eger framför seglen, måste vi också undvara. Emellertid voro, såsom det heter i det yttrande, som afgafs af besigtningsmännen i Tromsö, de båda fartygen »i hvarje hänseende starka och solida samt så förhydda och förstärkta in- och utvändigt, som väl rustade fartyg från Finmarken pläga vara för expeditioner till Ishafvet. Aeolus är 29 ½ kommersläster, Magdalena 26, hvilken drägtighet är den sedvanliga för
Källa: Project Runeberg ·