Sida 225
Kapitel 8
Vi gingo med god fart framåt en stund, till dess vi blefvo utsatta för hela styrkan af Heenloopens vind, som alltmera tilltog. Båten, som ej var mer än 14 1/2 fot lång och 4 1/2 fot bred, var hårdt lastad och låg ej mer än en half fot öfver vattnet. Den var likväl ganska styf, men då isen icke tog slut och vi redan voro på höjden af Shoal Point samt vinden alltmera ökade sig, så att båten slutligen tog in vatten, funno vi det rådligare att här löpa in mellan isstyckena och draga upp båten på ett sådant, än att hålla sjön. Att ro var ej att tänka på, ty detta skulle ej bragt oss framåt en hårsmån. Vi lofvade upp, begagnade oss af vindens tillfälliga aftagande och vände efter nära en timmes segling åt vester österut för att söka en öppning i isen, men en god stund förgick, utan att vi fingo sigte på någon sådan. Isen låg packad som en mur, och vågorna bröto sig mot den i famnshöga bränningar med ett dån, som i förening med braket af de sammanstötande isstyckena var nästan döfvande. Med åror och segel höllo vi oss ett par famnar ifran detta obehagliga grannskap, båten tog in allt mera vatten, och det var hög tid att vi efter en half timmes arbete kl. 2 på morgonen funno en öppning mellan två grundisar, bakom hvilka en liten isfri bugt var belägen, ty eljest hade vi varit tvungna att kasta större delen af vår last öfver bord. Vi föllo af in i öppningen och efter att hafva passerat in i en kanal längre in bland isen voro vi i jemförelsevis lugnt vatten, ty isen dämpade som vanligt vågorna och häfde sig blott långsamt och majestätiskt i dyningen. Derefter drogo vi upp båten öfver ett jemnare isstycke och så fortforo vi att dels draga den öfver is, dels staka den i de öppna rännorna mellan isen till kl. 5 på morgonen. Vi rastade nu och togo alla saker från båten upp på
Källa: Project Runeberg ·